en Em

Kvällssolen sipprar in genom byggnadens panoramafönster och fiskmåsarna seglar i zickzack över grönskande trädkronor i parken utanför. Stadsbiblioteket är fyllt till bristningsgränsen inför Paul Austers besök och Camilla har snällt hållit en plats på hyfsat läge långt fram till vänster åt mig. Trots att luften börjar bli ansträngd känner jag mig upprymd och mottaglig. Det är som alla kanaler öppnats. Samtliga sinnen suger girigt i sig intrycken från miljöns alla berättade och oberättade historier. Jag känner att ibland kan det verkligen vara så här klyshigt enkelt. En begynnande sommar blir startskottet varje år. Auster kommer upp på scenen och publiken applåderar. För frågorna står Lise Bach Hansen, företrädare för motsvarande arrangemang på andra sidan sundet. På stötig engelska med påtaglig dansk brytning misslyckas hon dock att skapa dialog och samtalet faller platt på hennes oförmåga att plocka upp trådar. Och ändå är jag inte besviken, utan ser på mannen framför mig i beige tyllkavaj, fragmentariskt skrivande i sin Moleskinebok i pocketformat, och stoppar all hans inspiration i min egen ficka.