Midsommar mellan Malmö och Jerusalem.
Det är årets längsta dag och jag zickzackar mellan midsommarskurar, medelpass och jordgubbsinköp på Möllan. Mitt fönster står öppet och gardinen fladdrar mjukt i vinden. Från en annan lägenhet hörs Lundells hesa stämma och jag sänder en tanke hem till mina föräldrar medan jag byter blad i "Sju portar till Jerusalem". På tjugan som blev över från torghandeln ger Selma Lagerlöf mig en förebådande blick. Jag möter den med ett leende och ett löfte om aktsamhet. Hon behöver inte vara orolig, gamla Selma. Jag är tillräckligt stark och hon ska nog se att jag reder mig. Inatt, den kortaste på året, kommer de svenska skogarna krylla av knytt och drömmarna fyllas av framtidsprofetior. Jordgubbarna börjar sina i skålen bredvid mig och över Sinais röda öken ligger hettan som en hägring. Var nästa års midsommar kommer infinna sig får nattens väsen sia om.
Sommarsälta
Det är sommarsakta svala brisar. Sälta, hud och hav bakom långa kast med blåa blickar. Juni seglade in med strandackord och jag och kapellmästaren badar nakna vaknar nära utan ord att skiljas åt. Bara ben på språng mellan bryggor och trappor blir en egen sång som studsar mot husets väggar och himlens gavlar. En akustik som rimmar med stigande temperaturer, en mosaik som rymmer årstidens allegorier. Jag anar fräknar och räknar alternativen / yrar av värme och hänger mig åt tiden / som gör mig äldre med välbehag / i ett andetag / förnyar jag mitt pass och transfererar pengar mellan länder, byter blad i romanen och romantiserar ohämmat över allt mina tankar tangerar och mina händer känner. Det är sommar och tillvaron pulserar. Det är sommar och jag är nyförlöst att fabulera.
