Läst i mars.
Donna Tartt – Den hemliga historien
Ett stycke välskriven intellektuell college-dekadens förvisso, men jag blir besviken på intrigen som förefaller trivial och faller platt. Det ligger mycket i uttalandet att det inte främst är handlingen som gör boken utan de omfångsrika miljöbeskrivningarna, men varför så många läsare tyckts ha utnämnt huvudkaraktärerna till referensgrupp är för mig outgrundligt. Med fallande förväntningar blev Tartts roman ett 700 sidor långt antiklimax.
Amos Oz – Hur man botar en fanatiker
Natten mellan 30 mars och 1 april sög jag i mig denna lilla pärla skriven av en av min världs många förebilder. Boken innehåller tre utdrag ifrån olika föreläsningar och berör ämnen som fanatism, lösningar på Israel-Palestina konfliken och lusten att skriva. Med stor kunnighet rör sig Oz mellan historiska data och religiösa miljöer medan han med distans och humor argumenterar mellan rätt och rätt. Hur man botar en fanatiker? På sida 28 tillagas mirakelmedicinen som botar fanatism och mildrar konflikter. Med en nypa salt förstås.