en Em

Jag vaknar klockan sex och dricker kaffe i köket medan molnen, likgiltiga inför vår längtan efter ihållande soltimmar, sakta förflyttar sig över himlavalvet. Jesper sover. Radion spelar P1.

 

Vid lunchtid åker jag, mamma och bror till Slottsparken med Alice. Vi diskuterar valet och den progressiva kärnkraftspolitiken. Jag tror på sol, vind och vatten och att man inte ska ta mer än man får. Min bror säger att jag är naiv och menar att man idag bygger nya, säkra kärnkraftverk och inte tar de gamla i bruk. Jag påminner honom om den mänskliga faktorn och om all olja som våldsamt flödar ut från jordens inre. Vi suckar unisont. På caféet äter jag hembakat surdegsbröd med gravad lax medan jag i ögonvrån följer molnens makliga färd över den norra hemisfären.

 

Senare släpper mamma av mig vid Amiralsgatan där jag möter upp Jesper för att äta pho på vår favvovietnames. Stället finner vi dock stängt och tillbommat och Jesper skjutsar mig på pakethållaren genom Kungsgatans lummiga allé mot Värnhem. Varm av lycka vilar jag kinden mot hans rygg och lägger armarna om honom. Drar in dofterna av de syrener som ännu inte blommat ut, och låter ögonblicket svämma över.

Vi hamnar på El Patio och beställer in två stycket biffrätter med alldeles för mycket potatis. Jag äter köttet i små bitar, tuggar långsamt och känner hur det lägger sig som klumpar i magen. Jag lägger ner besticken och dricker mitt citronvatten i djupa klunkar.

 

Jesper går till jobbet och jag ringer runt efter kaffe och samtal utan att få napp. En halvtimme senare står jag utanför dörren till vår trappuppgång men med värmen i kroppen och med fokus på dagen, låser jag istället upp cykeln och börjar trampa mot Limhamn. I över en timme vandrar jag runt bland husen och hoddorna i hamnen, samtidigt som jag föreställer mig kommande kapitel. Håret lockar sig i den fuktiga havsluften. ”Sen”, tänker jag. ”Nu är jag här”.

Karin Boye – För lite

Jag läser Boye och finner svar på oformulerade frågor. Mer omdöme än så behövs egentligen inte. Hennes alster står mig till tröst trots att hon själv var ledsen.

 

Ali Al Aswaany – Yacoubians hus

Det finns en träffande kommentar angående utformningen av pocketutgåvans framsida, och jag undrar om jag kanske skulle ha uppfattat innehållet annorlunda i det fall jag läst den inbundna versionen.? Bokens samtliga huvudtrådar kretsar kring sex och sexualitet, och kanske hade jag uppmärksammat en annan nerv i historiernas ordalydelser om inte dessa varit förpackade i ett sex-and-the-city / barnutgåvan-av-tusen-och-en-natt–fodral. Ty den enda historien som riktigt griper mig med allvar är den om Taha som internaliserar fundamentalismens retorik. Resten upplevde jag som någon form av tragikomisk fars. Tyvärr..

Märkligt väder med isvind och sommarsol. Pysslar hemma i lägenheten med (sol)brända armar och nyduschat hår som luktar kokos. Balkongdörren står öppen och jag sätter mig ned med en vodka cranberrie och lägger upp mina dagströtta fötter på balkongräcket. Känner inte alls någon vidare lust att förpassa mig till möllan och beblanda mig med sommaryra studenter och skrålande ölglas. Jag trivs bättre här.. Sista tentan idag - Nu är jag halvvägs till syrra. Efter tentasammanslutningen i parken och kartongbärandet åt en flytande klassyster, sitter jag matt men nöjd i en sommarsval lägenhet i södra Sverige.
Himlen är klarblå och jag har sommarlov..