Midday Magnolia

Folkets Hus, Vellinge

217465-2

Viktigt om vikt

Jag har bytt ut delar av mig själv mot delar av andra. Ibland för mat och husrum. Jag har bytt ut så många delar att det ibland är svårt att veta om jag är jag eller om jag är någon annan och om någon annan går omkring och är jag någon annanstans. Jag kan vara tyst på tva dialekter och skratta på 6500 olika språk. Avstånd är mina linjer i handflatorna och avtryck det som känns men inte syns i bild. Smakerna är många och de kan vara svåra att balansera mellan läppar och maggrop när blodcirkulationen är hämmad och alla organ inte fungerar som de ska. Tungan är vass men känslig. Sötman får mig att yra och när sältan blir för sträv går benen av. Vissa dagar är min kropp väldigt tung att bära upp men det kan mest vara en fråga om var jag lägger vikten. Om vad som är viktigt. Om vinden plötsligt vänder och rörelserna blir ryckiga av oro är det viktigt att väga av och strunta i tyngdens övertag. Tyngdlag och allt vad det innebär. Ett misslyckande kan inte skratta åt mig men jag kan skratta åt ett misslyckande på världens alla 6500 olika språk. Eller le tyst på två dialekter. Ett misslyckande blir bara ett misslyckande om man låter det bli ett. Skrattar man åt det blir det en fars. Det är viktigt att veta.  


Miljoner utanför. Fuktskada(d)

Jag sa att jag tänkte bygga mig en koja med hiss och portkod. Badkar och parkettgolv. En hydda, ett torn och en igloo. Ett slott, ett stall och en scen. Bara på skoj alltså men skämten rimmar illa och skratten ramar in lokalen. Utanför fönstret står någon och ser in. Han ler ett skrynkligt leende och skriver sitt namn med blå handstil på husfasadens baksida. Det kommer nog att börja regna säger någon som får rätt och jag skäms när miljoner droppar exploderar som glas mot marken utanför. Tiden retarderar och rösterna i rummet fastnar i varandra. Jag ser ner på mina fötter som blivit blöta trots att jag är inomhus. En fuktskada. Det är så mycket som läcker nu för tiden. Med en långsam rörelse slår min bordsgranne sönder sitt glas och betraktar de glittrande skärvorna på bordet med oförstående blick. Jag börjar gråta inombords. Han beställer in ett nytt glas. Regnet fortsätter att explodera i miljoner. Utanför.


RSS 2.0