Miljoner utanför. Fuktskada(d)
Jag sa att jag tänkte bygga mig en koja med hiss och portkod. Badkar och parkettgolv. En hydda, ett torn och en igloo. Ett slott, ett stall och en scen. Bara på skoj alltså men skämten rimmar illa och skratten ramar in lokalen. Utanför fönstret står någon och ser in. Han ler ett skrynkligt leende och skriver sitt namn med blå handstil på husfasadens baksida. Det kommer nog att börja regna säger någon som får rätt och jag skäms när miljoner droppar exploderar som glas mot marken utanför. Tiden retarderar och rösterna i rummet fastnar i varandra. Jag ser ner på mina fötter som blivit blöta trots att jag är inomhus. En fuktskada. Det är så mycket som läcker nu för tiden. Med en långsam rörelse slår min bordsgranne sönder sitt glas och betraktar de glittrande skärvorna på bordet med oförstående blick. Jag börjar gråta inombords. Han beställer in ett nytt glas. Regnet fortsätter att explodera i miljoner. Utanför.
