en Em

Kung Bore ställer och styr och jag fortsätter att släpa runt min cykel i smutsig snömodd och i rastlös väntan på besked om lägenheten på Köpenhamnsvägen.

Igår provade jag cirkelfys för första gången och kom hem med en infernalisk träningsvärk i Triceps och Gluteus Maximus. Käck som jag är tyckte jag dock inte att jag fått utlopp för all energi och i jakt på fler endorfinkickar bestämmer mig för att gå på medeljympa ett dygn senare. För att få pulsa lite utan styrketräning. Så nu sitter jag här efter att först ha släpat cykeln genom halva stan, studsat runt som en vettspoling i dryga fyrtiofem minuter och kämpat mig med packning upp för fyra trappor, med en omöjligt ännu intensivare värk i armar och rumpa.

Men med ny lektyr, Elliott Murphy i högtalarna och en välförtjänad portion fil, cashewnötter, banan, russin och mandel, känns det ändå helt ok.

I begynnelsen var ordet, idag är Apple. Läs här  http://anders.mmmalmo.se/2009/08/12/nagra-tankar-om-overflod-och-agande/ vad Anders Mildner skriver om vår tids överflöd och den digitaliserade kulturens inverkan på vår identitet.
 
Ibland kan jag leta i dagar efter något som visar sig ligga i jackfickan, på byrån eller i handväskan. Likställt med detta har jag outsägligt svårt att tolka det som finns lättillgängligt och överflöd i allmänhet passiviserar min uppmärksamhet. Jag vet inte vilken typ av syndefekt det tillskriver mig men jag har helt missat poängen med en mångfald som drunknar i sitt eget överskott och vars behändiga tillgång får sökandets natur att vissna.
Jag är rädd för att vi mitt i all frosseri ska glömma våra egna berättelser. 

Jag skuldbelägger januaris sakta mak och bedyrar högt för alla och en var att om månaden inte snart är slut så kommer jag att lägga mig i fosterställning på golvet tills världen har lagat Haiti och gett mig v å r-tid och ork att omsätta all nedkyld längtan i handling. För trots att jag vet att det bara är jag som kan påverka min egen riktning så förmår jag mig inte mer än att smsa LIV till 72990 och passivt invänta en vändning. 

 

Vant formar vintern sitt sista sammanhang
Och när klockorna slår i evangeliernas tid
Sluter sig dina händer runt mitt fokus
Och jag förseglar vår tid i ett evighetsperspektiv
Och lutar mig tryggt mot löftena om oss