Om vägen till Köpenhamnsvägen.
Vi befinner oss vid ett avgörande där väntan tar sig igenom hålen i verkligheten och reformerar alla öppna frågor till slutna svar. Timmen är slagen för längtans slutstrid och rastlöshetens torra rundgång ger vika för drömmens väna omfång. Tyst fäster jag ett löfte mot din skuldra och till ljudet av ett stilla snöfall, somnar du med himlen mot din bröstkorg. I ett andetag inser jag syftet med februaris varsamma rättframhet och med eftervärlden i rummet bredvid, bidar jag vår tid på gammalt vis..
Kommentarer
Trackback