Höstkännedom
Årstiderna ger vika för varandra och i motljus blir kastanjerna till karaktärer jag placerar i svåra sammanhang där mina egna berättelser är triviala och saknar spänst. För lek och tränings skull - man vill ju kunna ge svar på tal. Men egentligen tror jag att jag har slutat bry mig om mina språkliga deformiteter utan att riktigt veta om jag gett upp, bytt sida eller bara fått perspektiv. Från träden singlar löven mot marken som veliga beslut och jag fyller fickorna med mogen vinterfrukt tills känslan är definitiv och jag njuter, ovillig att erkänna det, av hösten
Kommentarer
Trackback
