Sommarsälta
Det är sommarsakta svala brisar. Sälta, hud och hav bakom långa kast med blåa blickar. Juni seglade in med strandackord och jag och kapellmästaren badar nakna vaknar nära utan ord att skiljas åt. Bara ben på språng mellan bryggor och trappor blir en egen sång som studsar mot husets väggar och himlens gavlar. En akustik som rimmar med stigande temperaturer, en mosaik som rymmer årstidens allegorier. Jag anar fräknar och räknar alternativen / yrar av värme och hänger mig åt tiden / som gör mig äldre med välbehag / i ett andetag / förnyar jag mitt pass och transfererar pengar mellan länder, byter blad i romanen och romantiserar ohämmat över allt mina tankar tangerar och mina händer känner. Det är sommar och tillvaron pulserar. Det är sommar och jag är nyförlöst att fabulera.
