en Em

Idéer föds när vi vaknar och dör när vi somnar. Ibland i omvänd ordning. Överröstar de dagens föreläsare, droppande vattenkranar, tröttsamma telefonförsäljare, överdrivna skratt på tåget hem och sömnlösa suckar, så är de värda ett andra utkast. Jag vill tidigt bestämma mig. Jag vill tidigt ila, gnola och gneta för att få processen i rullning. Sådan är den jag är. Börja boka för att kunna bocka av och ha ryggen fri sista veckan. Jag vill träffas över sötat kaffe med kardemumma och låta forna minnen forma nya fantasier i slingrande ångor från våra koppar. Glömma vardagen och min tillfälliga tillvaro av ad hoc lösningar. Förföras av reseromantiken, försvinna i förtid, ladda inför avfärd. Men alla är vi annorlunda varandras sätt att vara och låter vårt manér skifta med humör och väderlek. Jag vet men glömmer jämt och får gå hem med blicken i backen och besvikelsen i väskan tung över axeln. Jag vet hur lätt det är att längta efter någon som är mer lik en själv, någon som tar samma saker på allvar och fäster samma uppmärksamhet vid detaljerna runtomkring. Och jag vet hur lätt det är att önska att man var på egen hand trots allt. Allena finns det ingen eller inget att bli besviken på som man inte själv rår på eller för. Och det är lättare att bli ensam i sällskap man inte matchar. Sådant händer aldrig när man är själv.