Mellan trivialiteten och saligheten.

Jag byter månad med vin i kroppen, vaknar varm och väntar in dagen som tar sig allt längre i kampen om tiden. Kanske är det ljuset som fäster förnimmelser av märkvärdighet och verklighet i hemmets vrår och väggar. Jag drar in dofterna, öppnar fönstrena och ställer balkongdörren på glänt för fria flöden och ett skapande sammanhang. Jag påminns om att detta är en vardag jag delar och till ljudet av hans röst sår jag frön av ro att gro i kroppen. Lycka må låta platt, men den känns inte så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0