Uppmärksamhet
Taktlöst kan de bryta tusen fall av tystnad men jag tänker inte tala om vad jag tänker för dem
vad vi utbytte timmarna innan och allt som vi har men som inte de
vet något om
kamouflerar jag mig i en konstruerad motsats och tuggar långsamt på en rest av en gammal rädsla
för ett synskadat ickevara
och ber vid hemgång värdinnan om ursäkt för mitt anspråkslösa sätt att undgå uppmärksamhet
i ett sammanhang jag inte längre bryr mig om.
Historier om avstånd - Dublin
Historierna jag bär på handlar ofta om avstånd och orden bildar girlanger av dämpade böner. Städerna jag återvänder till sjuder fortfarande av samma dofter som när jag gav mig av. Jag vandrar längs Memory Lane och Gerorge Street och folk har sagt att jag blivit erfaren och inte häpnas med samma begeistring över känslomässiga tidssprång längre. Jag låter dem tro sina egna ord och sätter upp en blasé fasad men tjusas i hemlighet över avstamp idag, landar igår. I berusningens kölvatten följer romantiken likt en ljus skugga som stjäl fokus från verklighetens törnar. Jag tror att jag är säker tills hans röst får mig att bryta på mitt hemspråk och jag tvingas gömma mina ord i salongens mörker medan jag sakta inser hur mycket jag svalt under två års tid. När vi kommer hem somnar jag urlakad på en kudde av betong och kylan i det hyrda rummet på Lord Edward Street påminner mig om sakens två sidor. Om historiens två versioner och det relativa i avstånd. "I didn't like the end but maybe its reality you know.."
