en Em

Vart tar man vägen när meningarna lämnat en när man lämnat orden bakom sig förlorat fraseringar och mjuka vokaler och förmår inte ens vissla eller nynna lyssna tystna när dagen tynar bort

mellan händer torra och trista utan smekfull fyllnad ett slags underbart är kort

var då ingenting 

bara en transportsträcka av tid

tid som var den tid en samtid full av framtid ett hav av rus och nya böjelser

förförelser utan förpliktelser en okonventionell evighetsvinter klänger sig kvar som en förlängd förföljelse

      i korthet

är jag fast i en förlorad förälskelse svunna mönster och andra tidszoner medan nu är här är nu endast timtal av tidsbrist i okända antal

hinner jag aldrig - orkar inte heller

med några viktiga samtal

utan söker på remiss för ensamhet ett bot mot feghet i enlighet med alla dagboksförda avtal

mellan mig och mig själv

har jag lovat att lära mig säga nej när det räcker men framförallt att vilja våga gå vidare   

och acceptera tidsfrist som en länk runt min handvrist och en slitsam verklighet i stillsam skiftning

mellan sekund

      och evighet